Multijournalist.se

Att välja är att välja bort

Bye, bye kontor. Jag säger upp min frilansplats och därmed dessvärre också samvaron med mina högt uppskattade frilanskollegor på HG 103. Bokproduktion och andra långa, djupa projekt är inte kompatibelt med kontorslandskap. 

Kan man kalla kunder till utvecklingssamtal?

Idag har jag pratat med en chefredaktör som har utvecklingssamtal inte bara med redaktionsmedlemmarna utan också med frilansfotografer. Hon bokar in ett rejält tilltaget möte, tar med sig en packe magasin, böcker och bilder och pratar förutsättningslöst. Hur ser du på den här nya trenden och varför gör vi alltid på det här sättet men aldrig på det där? 

Man kan kalla det att bygga en gemensam bildvärdegrund. Inga pekpinnar, bara samtal. Många av fotograferna blir positivt överraskade, andra bara överraskade. 

– Synd att många fotografer är så förtvivlat ödmjuka att de nästan inte vågar formulera sig, säger chefredaktören. 

Jag önskar att fler tog efter. Om inte, kan man kalla sina uppdragsgivare till utvecklingssamtal? 

Payday

Boken är klar. Dagen när jag laddar upp de sista filerna fylls jag av samma känsla som när jag levt en månad precis på marginalerna och äntligen kan ta ut lön. Men istället för att vada i pengar så vadar jag i tid. 

Känslan höll i sig ungefär en dag, precis som med lönechecken. Nu är jag åter i kontakt med verkligheten. 

Jag startar blogg på Fotosidan

Lite förhandsinfo för trogna bloggläsare: Imorgon startar jag en ny blogg på Fotosidan. Inte för att jag är missnöjd med den här, utan för att ämnet inte är journalistik.

Bloggen går under hela sommaren och en bit in på hösten. Den handlar uteslutande om tillkomsten av boken Konsten att vinna en fototävling som kommer ut någon gång i november. Jag är överens med förlaget om villkoren, så jag börjar skriva på allvar nu. Jag tror att en blogg är ett bra sätt att skapa struktur i mitt eget arbete.

Hur det blir med multijournalist.se? Vet inte. Lovar inget.

Tjänstefel att inte tigga

Micke Berg tycker att Goro Bertz borde få åtminstone ett par tusen av Kamera & Bild för att de publicerat några sidor med Goros bilder.

Tycker jag med. Problemet är bara att i magasinskulturen är det snudd på tjänstefel att inte försöka få så mycket som möjligt av materialet gratis. Om en chefredaktör skulle knata till förlagsledningen och begära lite extra i budgeten för att kunna publicera bilder av en särskilt intressant fotograf skulle snacket mycket väl kunna gå så här:

– Varför då? Det måste väl finnas andra fotografer som inte vill ha betalt?

– Jo, men...

– Ja men ta dom istället då.

Marknadsföring kostar. För en ung, relativt okänd fotograf ofta hela arvodet för en publicering. De som är mest förhandlingsvilliga syns mest.

Det påminner mig om när en dataspelsintresserad kompis för några år sedan fick ett erbjudande från förlaget IDG om att recensera dataspel. Glad och lite smickrad frågar han vad arvodet skulle bli.

– Ja, alltså... Du ska skriva för webben va, och där har vi inte mycket pengar. Men du får ju face exposure.

Exakt det begreppet använde dom.

Don't let your babies grow up to be freelancers

Frilansmarknaden i Stockholm: Det finns jobb, massor. De stora uppdragsgivarna blir anlitar oftare frilansar istället för att anställa. Mindre krångel. Lättare att göra sig av med folk. Men samtidigt som mängden uppdrag faktiskt tycks öka upplever samtidigt många av mina kollegor att möjligheterna att överleva minskar. För det ska vara billigt. Kvalitet kommer i andra hand. Jag har ett par bekanta som är nere i en månadsomsättning på omkring tjugotusen. Det ger tiotusen att leva på efter skatt och sociala avgifter. Det vill säga om du inte har några som helst utgifter för lokal, telefon, dator, kamera, resor och... ja, allt det där.

Två tecken i tiden:

1. Min journalist-sambo får ett bud från en uppdragsgivare: Vi gillar kvaliteten på det du gör och att materialet alltid är korrekt och i tid. Men vi måste tyvärr be dig att gå ner till halva priset. (Vilket motsvarar ungefär en tredjedel av Journalistförbundets rekommenderade minimitaxa.)

2. En kollega får ett bud från Aftonbladets resebilaga: Fortsätt gärna skriva för oss, men vi måste sänka arvodet med femhundra spänn per jobb. Och vi vill kunna publicera artiklarna fritt i alla Schibsteds kanaler. En sak till: det där om den fria publiceringen måste gälla även retroaktivt för allt du skrivit för oss tidigare.

Och nej, i mina två konkreta exempel nappade ingen. Min sambo slutade skriva för kunden. Min kollega vägrar att skriva på avtalet. Inte för att det leder till någon förändring. Det kommer att bli sämre innan det blir bättre.

Människokännarskolan for dummies

Lektion 1: Att hitta folk att samarbeta med.

Om du ska göra ett projekt tillsammans med en journalist som har ett tangentbord som ser ut så här så är du förmodligen safe. Det är uppenbart att datorn tillhör en hårt arbetande människa som inte sliter ut tangenterna genom att enbart trycka fel, vilket man kan utläsa av att z och x och ytterligare några sällan använda tangenter är som i nyskick. Just den här datorn tillhör min webbtevekompis Susan Ritzén. Men hon är upptagen med jobb just nu, så du får hitta någon annan.

Gå inte på den här luringen

Lurendrejeriföretaget European City Guide är på gång igen. Deras specialitet är att skicka ut ett formulär som ska uppfattas som en korrigering eller bekräftelse av adressuppgifter, men i själva verket är en beställning av tre värdelösa årsannonser för 987 Euro styck, summa summarum 27.800 svenska kronor. Det visar sig om man tar sig tid att läsa det finstilta längst ner på blanketten.

Om någon är dum nog att gå på det? Det finns idag 835 svenska företag med på sajten, vilket torde betyda att European City Guide dragit in 23 miljoner svenska kronor bara på de svenska utskicken.

Men allt är inte kört för den som råkat skriva på. Här finns hjälp.

Listan

Bokslutsblogg. Tack Micke för uppslaget. För mig passar det alldeles utomordentligt bra eftersom jag aldrig tycks veta vad jag ska svara på frågan om vad jag sysslar med. Egentligen.

Nåväl, här är hela listan.

Journalistik:
• Var chefredaktör för Kamera & Bild till och med maj.
• Ett trettiotal artiklar, merparten med både bild och text.
• Ett tiotal produkttester.
• Ett trettiotal rena fotojobb.
• Webbteve från Las Vegas (åtta inslag från PMA, finns på K&B:s webbplats).
• Över fyra timmar färdigredigerade videointervjuer med fotografer och bildbehandlare för en distanskurs i digitalbild vid Högskolan i Jönköping.

Böcker:
• Skrev en bok om Mattias Klum. Tyvärr publicerades aldrig texterna.
• Påbörjade ytterligare två böcker. En är planerad att bli klar under 2008, vi får väl se.

Kurser och föredrag:
• Föreläsningar om bild och bildjournalistik vid Högskolan i Jönköping (sex dagar), Ljungskile Folkhögskola, Gefle Dagblad, Kalmar Fotoklubb samt vid Tidningen AGI:s evenemang "Bilder för publicering".
• Lärde åtta sportjournalister från skövdetrakten att ta bättre sportbilder.
• Var bollplank åt fotograferna på Arbetarbladet i Gävle.
• Gav sammanlagt 32 skrivande journalister en veckas intensivkurs i praktisk bildjournalistik (Fojo).
• Undervisade fotografer på Ljusdalsposten i Photoshop.
• Pratade med fotografer på Norrländska Socialdemokraten om hur man tänker när man skriver.
• Lyckades tillsammans med Susan Ritzén övertala Fojo att göra en kurs i webbteveproduktion på barfotanivå.

Övrigt:
• Var moderator för Årets Bild 2007.
• Medlem i juryn för Metro Photo Challenge.
• Startade blogg.
• Deltog i diskussioner kring startandet av en sajt för bildjournalistisk debatt.
• Skaffade plats på frilanskontor.

Blogging for money

Mmmm just det. Gratisbloggandet på Räta linjen går på sparlåga till förmån för det mer inkomstbringande bloggandet på Kamera & Bild. Hursomhelst finns det inte tid även om jag skulle vilja dubbelblogga.

Men den här snygga bilden kan jag bjuda på. Tog den för någon timme sedan med en Nikon D3, och om det skriver jag på Kamera&Bilds webbplats.