Multijournalist.se

Hus

Jag vill fotografera hus i skymningen och gryningen. Jag vill se kontrasten mellan det blå och det varma. Det är nästan det enda som jag kommer att sakna från den mörka årstiden – att se det varma ljuset i lägenheterna längs vägen när jag kommer hem från jobbet, att se människorna röra sig i köken.

Någonstans i Nordeuropa

Mitt syfteslösa fotograferande kom av sig någonstans i höjd med Årets bild. Men jag är inte beredd att släppa det riktigt än.

Bild utan syfte 5.
Orsak att lyfta kameran: Ljuset i huset mot den blå himlen. Möjligen var jag inspirerad av att jag precis lagt sista handen vid en artikel om färghantering.
Känsla vid fotograferingen: Hoppas att ingen tror att jag spionerar.
Känsla för bilden: Snygg, men den behöver ett sammanhang för att bli användbar. I och för sig är den lätt att fylla med innehåll, men vilken bild är inte det? Också; det här kunde vara var som helst i Nordeuropa.

Var jobbar mamma?

Bild utan syfte 4.
Orsak att lyfta kameran: Gick på ryggmärgen bara. Det känns som om den enda lappen ersatte alla andra tjatlappar.
Känsla vid fotograferingen: Var det verkligen nödvändigt att be om lov att ta bilden? Varför knäppte jag inte bara?
Känsla för bilden: Varm, men samtidigt blir jag lite oroad över könsrollerna. Imorgon är det jag som sätter upp lappen "Din pappa jobbar inte här" i köket på mitt frilanskontor. Inte för att det behövs, utan mer för att göra ett statement. Faktum är att om jag sätter upp en sån lapp i vårt kök så blir den i sig förmodligen det stökigaste inslaget. Ni skulle se. Neatfreaks 'R Us.

Syfteslös i trafiken

Klicka! (Ledsen, jag gillar inte heller popupfönster. Men jag kunde bara inte med att klämma in den här bilden på spaltbredden, den behöver lite mer yta.)

Bild utan syfte 3.
Orsak att lyfta kameran: Jag ser att mina ganska slitna torkarblad lämnar diagonala vattenblänk som drar ut alla ljuskällor på diagonalen. Timade avtrycket för att få med Globen och skylt mot Stockholm City.
Känsla vid fotograferingen: Är möjligen det här en gnutta trafikfarligt?
Känsla för bilden: Jag är osäker på den här bildens eventuella kvaliteter. Alla gillar ju färg, hög kontrast och diagonala linjer, men sen då? Globen är ett plus, och skylten som visar att vi befinner oss i Stockholm. Äsch, jag vet inte.

Grey key utan mål och mening

Bild utan syfte 2.
Orsak att lyfta kameran:Timing. Klockan är halv tre på eftermiddagen. Gatlyktorna är fortfarande släckta, men det har börjat skymma. På Södersjukhuset lyser det i nästan alla rummen. Jag ser bilden en kvart innan jag tar den, inväntar mer skymning. Det ligger ingen som helst ansträngning bakom. Jo förresten, jag öppnade fönstret. Scenen är utsikten från mitt fönster på frilanskontoret. Efterbehandlingstiden slutade på 98 sekunder.
Känsla vid fotograferingen:Kände mig lite nördig eftersom jag gjorde ett avbrott mitt i en konversation med en kollega för att öppna fönstret, knäppa och stänga. Sedan fortsatte vi prata bokföring som om inget hänt.
Känsla för bilden:Det blev en rätt fin grey key (in your face, ketchuplovers), men ser det inte mer ut som Finland än Stockholm? Fast det är klart, kolonistugorna i förgrunden skvallrar om ursprunget. Inget annat folk kör så hårt med kolonistugor som svenskarna.

Jag gör en Fröderberg

Först skriver jag med anledning av den här ledaren att jag aldrig tar några bilder utan syfte . Sedan om en läsare som undrar varför jag visar så lite bilder. Finns ett samband? Mycket troligt.

Så, det kanske är dags för omprövning? Igår tog jag bilden nedan, mest för att känna efter hur det skulle vara att vara Magnus Fröderberg. Skulle det inte varit för den här bloggen så hade jag omedelbart skickat iväg exponeringen i arbetslöshet i någon obskyr sektor på någon hårddisk. Sedan skulle den ligga där tills tidernas ände, dömd att ständigt migrera från lagringsmedia till lagringsmedia utan att någonsin komma till glädje för någon.

Men alright, jag är ändå beredd att testa syfteslösa bilder ett par veckor. Nu blir ju testandet ett indirekt ett syfte ändå, men man kan inte få allt.

Alla Räta linjen-läsare, stammisar och tillfälliga besökare, är mer än välkomna att skrika "STOPP" när ni fått nog.

Okej, först ut är det här huset, fotograferat igår.

Bild utan syfte 1.
Orsak att lyfta kameran: Kuslig-mys. Ser ni hur trädskuggan på gaveln liksom övergår i ett av träden bakom huset? Stjärnorna är nog inte stjärnor utan plan på väg till och från Bromma flygplats. Tror jag.
Känsla vid fotograferingen: Jaha, här står jag och tar en helt random bild.
Känsla för bilden: Jomen visst för tusan. Lite prydligt kanske med skärpa och inga nedmörkade hörn, men man är ju inte tjugonågonting längre.