Dagens Nyheter idag: Jenny Damberg recenserar radio. Sågar Sveriges Radios första humorpodcast, Josefinito. "Om det finns något som är tråkigare än att lyssna på något som är avsett att vara kul och som inte är det så är det väl ett återskapande av något som är avsett att vara kul och som inte är det." (Jag är inte exakt säker på vad Damberg menar här, men i alla fall.)
I nästa stycke konstaterar Damberg att det förmodligen beror på att det inte finns någon budget och landar i: "Det måste få kosta. Det kan inte sägas nog många gånger."
Vet inte om allt nödvändigtvis måste kosta, men helt sant är att om man vill göra någonting bra så måste det få ta tid. Den insikten tär en hel del på mig när jag inser att produktionen av förra inslaget till bildradion landade på sju timmar istället för budgeterade fyra. Ja, det finns ju ingen pengabudget för det projektet, men jag måste ju ha någon slags tidsplanering.
Jag är just nu lite lätt besatt av tanken att kunna nå en hyfsad nivå på kort tid, ta tillvara överspillda tankar och reflektioner från bilddiskussioner med kollegor och vänner, intryck från utställningar och böcker. Det borde väl gå? Eller?
Men idag ska jag skriva en betald krönika. På något sätt måste jag ju kunna betala mina räkningar. Om jag vill kunna räkna hem jobbet enligt Journalistförbundets minimirekommendation för frilansar så kan jag lägga ungefär tre timmar på jobbet, från uttänkande av ämnet till färdigt manus. Cirka tretusen nedslag.
Räck upp handen alla som tror på den kalkylen.
Kommenterar du? Vill du slippa att surfa hit titt som tätt för att se om någon svarat på ditt inlägg? Prenumerera på kommentarer via RSS istället. Länk finns överst i varje kommentarlista.
Meddelande endast för fullvärdiga medlemmar av intresseklubben: Det tog sex timmar att skriva krönikan.
Posted by: Göran Segeholm | den 18 januari 2010 at 11.07
Varför tar så mycket just dubbelt så lång tid som man har tänkt sig?
Posted by: Mats Lindfors | den 18 januari 2010 at 20.46
Intressant iakttagelse. Men i just det här fallet stämmer det inte. Jag inbillade mig aldrig att det skulle ta några tre timmar, det var bara arvodesnivån.
Fast i andra sammanhang tror jag att ditt påstående mycket väl kan stämma. Typiskt, nu kommer jag inte att kunna sluta tänka på det idag.
Posted by: Göran Segeholm | den 19 januari 2010 at 07.19
Ingenting tar en halvtimme brukar jag säga. Det är mest ett statement som går ut på att ingenting tar så kort tid som "beställaren" tror. "Det tar bara fem minuter" varav de första åtta redan har gått åt till pladder.
Jag har reflekterat på det lite här och var när man möter åsikter som att redaktionerna vill ha bättre bilder, de vill bli överraskade. Men är dom beredda att betala för det? Nä, i regel inte. De lever kvar i en förställning att fotografen är en magiker som skapar underverk på tio minuter när pennan är klar. I deras sinnebild så skapas en bild när fotografen trycker på knappen och endast då. Och det vet ju alla att det går ju jättefort.
Mvh
Fredrik
Posted by: Fredrik | den 19 januari 2010 at 12.14
uppskattad tid x pi brukar fungera bra.
Posted by: chr | den 20 januari 2010 at 17.03
Min regel är att det tar dubbelt så lång tid som man tänkt sig och att det kostar dubbelt så mycket som man tänkt sig.
Posted by: Jenny Maria | den 20 januari 2010 at 21.49
Jenny Maria: Hahaha. Jag var på vippen att skriva att all kostar dubbelt så mycket också, men gjorde inte det.
Posted by: Mats Lindfors | den 21 januari 2010 at 00.42
chr: Ah, så det är därför vi har pi i matematiken.
Jag vill inte vara den som sockrar på bitterparaden, men jag tycker ändå att man blir något lite bättre med åren på sina förutsägelser.
Eller så är det bara demensen som börjar sätta in.
Posted by: Göran Segeholm | den 21 januari 2010 at 07.34
Absolut demens ;O)
Fast å andra sidan tycker jag inte det hjälper så mycket att jag blir bättre på att kalkylera tidsåtgången för det är ändå nån annan som bestämmer hur lång tid det ska ta... och denne blir inte bättre.
/Fredrik
Posted by: Fredrik | den 25 januari 2010 at 11.13