Jag är övermätt på bloggar, både min egen och andras. Många är bra, men den sammanlagda känslan efter de senaste årens bloggfrossa är ändå densamma som infinner sig efter en julhelg – en osund dästhet. Den senaste bloggen jag följde med barnslig förtjusning var Adam Haglunds "Ah!", och den la han ner för säkert två år sedan. Nu är det Jenny Maria som toppar min svenska fotobloggslista.
Min egen får jag inte någon fart på, och det beror på att det är så mycket som jag inte vill med min blogg. Jag har en hel lista på anti-måsten.
• Min blogg ska inte vara överdrivet inriktad på marknadsföring, vilket är korkat eftersom den enda ekonomiska nyttan med en blogg finns precis där.
• Min blogg ska inte vara gnällig. Och särskilt inte utan ett underbyggt resonemang. Den enda gnällblogg på fotoområdet som jag läser någorlunda regelbundet är Micke Bergs, och det är för att jag känner att han bottnar i sin svartsyn över tingens tillstånd. Därmed inte sagt att jag delar hans pessimism, men jag tycker att den är intressant.
• Min blogg ska inte ha som syfte att skaffa kompisar. Onyanserat och oreflekterat hyllande till höger och vänster är lika tröttsamt som ett evigt gnällande. Har jag inte tid att formulera varför jag tycker att något är bra så håller jag hellre tyst. Åsikter finns redan hur mycket som helst.
Så, du förstår kanske varför det inte blir så många inlägg nuförtiden. För många inten gör att det blir krävande att skriva. Kanske lägger jag ribban för högt, kanske en blogg måste omfatta det innehållslösa bara för att hålla igång?
Eller så är det så att bloggen inte riktigt är en bra uttrycksform för det jag vill ha sagt?
Stay tuned, som dom säger.
Kommenterar du? Vill du slippa att surfa hit titt som tätt för att se om någon svarat på ditt inlägg? Prenumerera på kommentarer via RSS istället. Länk finns överst i varje kommentarlista.
Läser man för många bloggar (eller äter för mycket julgodis) får man skylla sig själv :-))
Men varför bloggar man alls? Enligt min mening för att man har behov av att uttrycka sig (och tycker det är roligt att göra det). Finns det bara någon som läser det med intresse så räcker det väl som motivation. Men som du gräver ner dig i "inten" förvånar det mig inte att du tappar lusten :-)
Det är nog annars många som läser vad du skriver med intresse.
Posted by: Ernst Göran Westlund | den 29 december 2009 at 20.45
Inten och måsten är egentligen lika skadliga för arbetsglädjen. Men man är skapt som man är.
Fast jag ger inte upp. Jag ska bara modellera om min uttrycksform en aning.
Posted by: Göran Segeholm | den 30 december 2009 at 00.26
En fin aspekt med bloggandet är, tycker jag, att man gör det för att det är kul. Vad gör det om det uppstår luckor i uppdaterandet? Det är bara att ta upp det igen när man känner för det!
En annan anledning att blogga är att det håller igång fingrarna på tangentbordet. Det är alltid bra att formulera sig. En liknelse jag läst säger att blogging förhåller sig till "riktigt" skrivande som blixtschack förhåller sig till riktiga tvåtimmars turneringspartier för schackmästare; ett kul och opretentiöst sätt att hålla igång. Det ligger nåt i det, tycker jag.
Posted by: Gustav Holmberg | den 30 december 2009 at 22.44
Haha, det var det mest svartsynta jag läst på länge o kalla mig för svartsynt,,jag är ju en superoptimist. Hur fan skulle jag annars ha klarat mig i 40 år. Skillnaden är väl bara att jag nekar falla i farstun för allt strunt,,,på tal om svartsynthet alltså,,kom igen om tio år ska vi se vem som levde längst...kram på dej
micke
Posted by: m | den 1 januari 2010 at 18.39
Jag förstår dig. Jag gillar dock din blogg och hoppas den blir kvar.
Gott Nytt!
Posted by: Karins fotoblogg | den 1 januari 2010 at 19.08
Det kanske inte gör så mycket att det är glest mellan påfyllningarna i bloggen, bara det är läsvärt. Det är alldeles för många bloggar som inte är det. Din blogg är en av de få som jag besöker, Mickes en annan. Mickes lite dystra blogg livas väl just inte upp av att den har svart bakgrund, men på något sätt har jag å andra sidan svårt att tänka mej Mickes blogg med vit bakgrund...
Posted by: Sten N | den 1 januari 2010 at 21.42
Känns kanske som om dina krav på dig själv är lite för höga? Underskatta inte behovet av lite trams emellanåt. Bra där om fyrverkerifotandet.
Jag vill gärna veta vad just du tycker är bra eller vill tipsa om. Är nog inte ensam om det. Behov av motivation varför är då inte alltid så nödvändig. Bloggens form är väl att det ska kunna vara lite lek, löst och ledigt ibland? Att den ska vara lite omväxlande. Och sedan få in några seriösa fullträffar då och då. Eller?
Du har som Jenny Maria en mycket bra ton i din blogg som tror jag gör att du också får intressanta kommentarer. Och det är värt mycket bara det. Det är nog många med mig skulle bli glada om du kunde få in lite fler inlägg i bloggen.
God Fortsättning...
Posted by: Mats Lindfors | den 3 januari 2010 at 19.33
Tack alla för kommentarer och uppmuntran.
Det ligger nog mycket i vad många här säger om att sänka ribban en aning. Jag får ta och smälta allt detta ett tag.
Posted by: Göran Segeholm | den 4 januari 2010 at 19.30