Multijournalist.se

Vems ögon är trötta egentligen?

Jag har skrivit en krönika om naturfotografi i tidningen Kamera & Bild. Den har blivit omnämnd lite då och då under den senaste månaden, på bloggar och i diskussionsforum. Den är orsaken till att det så sakta börjat uppstå en bild av att jag dödförklarat naturfotografin. 

Det känns lite pinsamt. Särskilt med tanke på att jag tänkte precis tvärtom. Krönikan heter "Naturen sedd med trötta ögon", men nu undrar jag vems ögon det egentligen är som är trötta. Mina, när jag läste igenom vad jag skrev? Eller en och annan naturfotografs som tog för givet att jag menade naturfotografernas ögon i rubriken? 

Hursomhelst, det var inte min avsikt. 

Så vad skrev jag egentligen? 

Först skrev jag att naturfotografin regelbundet dödförklarats de senaste tjugo åren. Vilket den också har. Jag kommer ihåg vilka våldsamma reaktioner det väckte hos tidningen Bilds läsekrets på 90-talet när chefredaktören skrev i en ledare att nej, tidningen kommer inte att publicera några naturbilder inom överskådlig framtid. 

Sedan skrev jag att även jag uppfattat det som att naturfotografin i stort inte varit så het senaste tiden, och jag går hyfsat detaljerat in på varför. 

Därefter handlar krönikan om ett tecken på att andra ser det på samma sätt, nämligen Svenska Naturskyddsföreningen som inför sitt hundraårsjubileum skulle göra en fotoutställning. De valde inte att bjuda in gräddan av naturfotografer, utan helt andra bildskapare från dagspress, magasin, reklam och konst. 

Tänk på det. Är det ändå inte på sätt och vis ganska uppseendeväckande? Som om ett jubilerande modeföretag skulle bjudit in naturfotografer istället för modefotografer, liksom Bara För Att. 

Så vad tycker jag om själva resultatet av Naturskyddsföreningens nytänk? Så här skriver jag: 

"Det låter bra, eller hur? Naturen sedd med friska ögon. 

I verkligheten, på Stockholms central i morse, kändes det mest tomt. Med undantag för Mattias Edwalls serie om mijögifter kändes det som om jag sett allt så många gånger förut – ett tidningsreportage här, en svårmodig, stillsam bildserie där och en ironisk blinkning lite längre bort. Nu med naturetikett. Allt var skapat i syfte att kännas fräscht och nytt, men det var inte det som gick fram" 

Eller för att uttrycka det ännu tydligare – jag gillade inte den där utställningen. Jag tyckte att den saknade energi. Detta kan man knappast se som en kritik av naturfotografin, eller hur? Det är inte naturfotografer som tagit bilderna. Låt oss fortsätta ner i texten, där jag beskriver den enda bilden som får mig att stanna upp. Det är en klassisk landskapsbild i låt oss säga Claes Grundsten-stil: 

"Till slut blir jag i alla fall stående framför en bild i några minuter. Det är en landskapsbild i klassisk stil från Sareks nationalpark. Den är tagen av bildjournalisten Anette Nantell, men kunde lika gärna ingått i en bok av vilken klassisk landskapsfotograf som helst." 

Den var inte häpnadsväckande bra ur ett formalistiskt perspektiv, men i sammanhanget kändes den fräsch, okonstlad och mer angelägen än det mesta annat på utställningen." 

Inte mycket till dödförklaring, eller hur? 

Och frågar ni mig så tycker jag att Naturskyddsföreningen schabblade bort ett bra tillfälle att lyfta fram det bästa vi har av svensk naturfotografi idag. Men det är kanske bara jag, för om detta har det inte skrivits om alls på naturfotobloggarna, i alla fall inte såvitt jag sett. 

Det är ju själva fan att en som blivit känd för att ha "dödförklarat naturfotografin" ska vara först att kritisera att naturfotograferna inte får ett utrymme som de faktiskt borde ha haft. För det hade blivit bättre. 

Tillägg: Krönikan i sin helhet kan du nu läsa här. 

Jag och mina tusen elever

Det främsta skälet till att jag knappt bloggar nuförtiden är att jag numera är stolt huvudlärare för en makalös klass med närmare tusen högskolestuderande som läser 7,5 högskolepoäng i ämnet Fotografi – Visuell kommunikation under hösten. Det, tillsammans med mina vanliga uppdrag, tar en hel del tid. 

Jag har ju gnällt lite över att det pratas för lite bild. Men det gäller faktiskt inte i min klass. Fast vi bara kommit till lektion 3 finns redan en bra bit över tusen inlägg i klassens diskussionsforum, och de allra flesta handlar om bilder. 

Min medlärare och projektledare Mattias Karlsson på Moderskeppet har lagt upp de första tio minutrarna av kursen här (jag blev glad av signaturen Tobbes kommentar), samt ett av de mer reportageliknande inslagen här.