Jag skrev tidigare om att uttrycket Less is more visserligen låter bra, men sällan är sant. Och då tänkte jag på att enkla bilder ofta är bra blickfång och kommunicerar snabbt, men också dör fort. Undantag finns, naturligtvis.
Jag menar att Less is less, och det är därför det ibland är så bra. Ibland behövs lite mindre. Jag kan hålla med om att less is better i vissa sammanhang, men långtifrån alla.
Hursomhelst så hittar jag i Dagens Nyheter en intervju med filosofen David Brax som ger mig vatten till kvarndriften. Han har just skrivit en doktorsavhandling om hedonism – idén att sökandet efter njutning är grunden för all mänsklig ansträngning.
David Brax hävdar att njutning också är grunden för våra värderingar, till exempel vilken sorts fotografi vi uppskattar. Vi gillar det bäst som vi njuter av mest.
Men, påpekar Brax i DN-artikeln, för att en njutning ska bli varaktig krävs många gånger komplexitet. Jag saxar:
"Det vill säga att det finns någon form av motstånd inbyggt i det vi sysslar med – och när vi övervinner dessa blir känslan av njutning extra stark."
Påföljande exempel är hämtade från dataspelsvärlden (det måste hela tiden vara svårt, men inte för svårt), men ur mitt perspektiv går tanken lika bra att applicera på fotografi. Ju mer lättillgängligt, desto mer förgängligt.
Eller som man också säger: Lätt fånget, lätt förgånget.
Kommenterar du? Vill du slippa att surfa hit titt som tätt för att se om någon svarat på ditt inlägg? Prenumerera på kommentarer via RSS istället. Länk finns överst i varje kommentarlista.
Det finns ju riktigt starka bilder som lyckas leverera i omgångar. En första omedelbar kick som sedan förbyts till en långsamt framväxande sekundär känsloyttring. Den senare kan ju förstärka det första intrycket, men även verka i diametralt motsatt riktning. För att stödja ditt resonemang så är ju detta sällan de enklaste bilderna vi talar om. Eller kan det vara det ändå?
/Tomas
Posted by: Tomas Järnetun | den 26 september 2009 at 22.10
Undrar om inte ditt resonemang är lite för förenklat? Det som gäller är att få in more i något som ser ut som less men inte är det. Att det finns många fler djup i det som först ser enkelt ut. Klarar man det har man lyckats bra. Kolla denna bild http://lenscratch.blogspot.com/2009/09/aline-smithson-on-52-editions-today.html
Ser väl enkel ut, men jag fastnar i den hur länge som helst. Eller kolla in Annika von Hausswolff.
Bra att du håller på fundera kring bilder. Du och JennyMaria är goda inspirationskällor.
Posted by: Mats Lindfors | den 27 september 2009 at 23.17
Klart att resonemanget är förenklat, eller ska jag kanske säga lite "less".
Jag tycker inte att Mats exempel alls är den typ av bild som fotografer som arbetar efter "less is more" brukar åstadkomma.
Men det finns mer att säga om detta i kommande blogginlägg. I'll be back.
Posted by: Göran Segeholm | den 28 september 2009 at 14.12
Väntar nyfiket på att få se ett bildexempel så jag förstår vad du menar.
Posted by: Mats Lindfors | den 1 oktober 2009 at 23.25
Mats, jag måste tyvärr be dig vänta in mitt nästa blogginlägg i ämnet, mest av tidsskäl.
Posted by: Göran Segeholm | den 9 oktober 2009 at 08.57
Hej Göran,
Mycket intressant reflektion som jag också slagits av den senaste tiden. Tydligast är det när jag tittar runt på diverse publika bildsajter. Man ser den ena bilden efter den andra som vid första anblicken känns tokbra, men som sedan snabbt faller platt till marken. Det är för avskalat, för perfekt, för bra för att vara intressant i längden.
Jag kan se detta i mina egna bilder också. Många gånger tar jag till de där typiska fotoknepen för att skapa "bra" bilder. Men bilderna saknar ett intressant djup.
Jag vill att det ska vara något som stör, tillför, komplicerar till sakernas tillstånd och som får mig att undra och fundera.
Läste i en fotobok för länge sedan om något som kallas för för punctum. Det är kanske det som saknas.
Hälsningar
Posted by: Joakim KE Johansson | den 5 januari 2010 at 01.12
Skönt att höra att jag inte är ensam om att se det här. Fin blogg du har förresten.
Posted by: Göran Segeholm | den 5 januari 2010 at 13.02
Var det något i den här stilen du menade?
http://www.flickr.com/groups/minimally_less_is_more/
Det gäller väl som allt annat, är man skicklig så fixar man det. Annars inte. Då faller inte "less is more" platt till marken.
Posted by: Mats Lindfors | den 20 januari 2010 at 19.14
Japp, för mig är det där bra exempel på att less is less. Det är bilder som är grafiskt sköna, men som ger väldigt lite att spinna associationer kring. De är snabbt konsumerade. Less is less.
Det betyder, återigen, inte att det är "dåligt". Jag tror att jag delvis var inne på det i bildradioavsnittet om fotoklubbsbilder; Det finns något vackert och uppfriskande i att hitta en slags grafisk renhet i en stökig värld. Men det är inte "more", och ibland leder sökandet efter det grafiskt rena till tråkiga, ointressanta bilder. Det blir ofta tydligast när det gäller reportage och porträtt.
Jag dissar inte bilderna i Flickr-poolen som du länkar till. Allt beror på i vilket sammanhang de visas.
Posted by: Göran Segeholm | den 21 januari 2010 at 07.53
Då är jag med dig. Det är en stor utmaning att försöka ta bilder som dröjer sig kvar. Som man förlorar sig i. Fotografier blir lätt snabbkonsumerade. Speciellt inom min genre.
En av mina nya bilder har fallit besökarna i smaken, som nog kan kallas "less is more". Jag tror att man dröja ett slag i den eller?
http://www.bildbyran.matsphoto.com/details.php?image_id=4960
Posted by: Mats Lindfors | den 22 januari 2010 at 01.50