Spadtaget skiljer fotografagnarna från fotografvetet

Foto: Annika af Klercker

Många gånger har jag tänkt att Årets bild borde ha en förstaspadtagsklass. Det är där, när en institutionschef och en kommunstyrelseordförande gemensamt greppar den evolutionärt och ergonomiskt utmanade två- eller tre- eller femgreppsspaden som saker och ting verkligen ställs på sin spets. 

Ge upp. Eller bita ihop och försöka. 

I morse hittade jag en ny etta på min Fem i topp förstaspadtagslista i Svenska Dagbladet. Med sin bild från byggstarten av Marabouparkens konsthall flyttar Annika af Klercker upp ribban åtskilliga centimeter. 

Här finns allt. 

Energi. Se hur konsthallschefen Johan Börjesson glömmer tid och rum och bara går in för att trycka ner spadjäveln i den, förmodar jag, stenhårda gräsmattejorden. 

Värdighet. Kommunfullmäktiges ordförande Helene-Hellmar Knutsson (s) försöker hitta det exakta minimum av ansträngning som krävs för att genomföra den symboliska riten. 

Förväntan. De två åskådarna, kvinnan och mannen i förgrunden, bär med sig någon slags förväntan in i bilden. De vill vernissagemingla och står nu bara och väntar på att den underjordiska konsthallen ska bli färdig någon gång. 

Krysskomposition - drama. Kanske är det bara jag, men mina ögon drar snabbt linjer mellan bildens två män och bildens två kvinnor. Det är nästan som om grävarna står och betraktar sig själva i en twlight zone-inspirerad twist. 

Gåtor. Gräver de verkligen på rätt ställe? Ska de schakta upp hela gräsmattan för att bygga 500 kvadratmeter underjordisk lokal precis där? Eller valde de platsen bara för att den är så engelsk deckar-snygg? Dessutom: Är det inte lite kittlande att tänka att det kanske bara är fyra personer på plats utöver fotograf Annika? Två som gräver, två som tittar. Ett evenemang som enbart är skapat för att bära ut bilden av byggstarten över världen. 

Mode. Ni kanske inte ser det på den här lilla bilden, men konsthallschefen har kombinerat sin gråa kostym med en snygg sommarhalsduk – "jag gillar kultur"-markören nummer ett just nu. 

Annika af Klercker är frilansfotograf i Stockholm och hon både bloggar och har en hemsida. 

Underbar bild Annika. Tack för lånet. 

Comments

[Oscar]

Nu tänkte jag egentligen inte vara så petig, men det är i alla fall 5 personer på bilden - titta i skuggorna till vänster! Om man anstränger sig kan man faktiskt se (vad jag antar är) byxkanten på den sista, dolda personen.

Men bilden är riktigt skön, fortfarande.

[Göran]

Du har rätt. Underbart med så uppmärksamma bloggläsare.

Annika har förstås facit, men att fråga henne vore nästan att fuska.

[Nic Kruys]

Jag fastnade direkt för krysskompositionen. Håller med om ditt twilight zone spår. Som att få in en David Lynch film i en enda bild.

Apropå val av plats -engelskt bröllop tänkte jag, men Morden i midsommer vibbarna ligger nära till hands.

Tack för denna underhållande bloginlägg

[Mats Lindfors]

Hmmm, får antalet synliga människor på något sätt, till sju. Märklig och dramatisk är bilden som får tankarna i rullning. Planera ett äppelträd?

[Göran]

Ja jäklar, där är en man till bakom förgrundsmannen. Men den sjunde kan jag inte hitta, såvida du inte menar fotografen?

[Mats Lindfors]

Lägst till vänster ser man något ljusblått tyg och bredvid en skugga från någon ytterligare person. Sedan kommer kvinnobenen. Då har vi tre till vänster i bilden.