Multijournalist.se

Gräv i Örebro

Gräv 09 i Örebro. Om trekvart ska jag prata om avklätt och utklätt inom det bildjournalistiska porträttet. Publiken består av grävande journalister, eller i varje fall människor som är intresserade av grävande journalistik. 

Än har det inte funnits tid för rampfeber och oro, och det gör att jag nu oroar mig en smula för att jag inte hunnit oroa mig. Så pass har jag kommit att tro på tesen att det inte blir bra utan en touch av nervositet. Jag vet en känd fotograf och föredragshållare som satt i system att aldrig förbereda sina framträdanden alls av just det skälet. När det är tio minuter kvar och han inser att han inte ens har ett stolpmanus så får han den ångestdos som han känner att han så väl behöver. 

En grej som tyvärr inte gör mig nervös, men däremot aningens bedrövad, är att av 46 programpunkter är min den enda som överhuvudtaget berör bildjournalistik. Som om grävande journalistik inte riktigt berör fotografer. 

Var är till exempel programpunkten om bildpolicys? Var är de grävande fotografer som borde finnas här och berätta för sina kollegor om hur man tar sig fram? 

Känna något i varje bild

Videon: Helena Påls är kopist och fotograf i Stockholm och arbetar med bland andra Anders Petersen. Hon har gett ut boken För att/Because på förlag Journal.

Från min sida är filmsnutten en sann multijournalistprodukt. Jag står för allt från idé och intervju till filmning, klippning och postproduktion. Arbetstiden är exakt en arbetsdag eftersom det är vad man har på sig för att göra några minuter. En dag inklusive allt utom grundidén, gå över det och ekonomin havererar.

Lidingö

Igår: Lidingö fotoklubb, en av de bästa klubbarna att föreläsa hos. Frågvis publik, nyfiken. Träffade minst tre medlemmar som var runt sextio och nyligen börjat fotografera på allvar, jag tror att det kan vara en av nycklarna. Många i den åldern är så orädda, samtidigt som de hunnit utveckla sina bullshit-detektorer.

Eva-Teréz hittar sin inre Ricky Fitts

Sett American Beauty, nittiotalsfilmen där en medelålders Kevin Spacey gör upp med desperate houswifes-samhället?Hursomhelst, i filmen förekommer en grannpojke vid namn Ricky Fitts, och han är besatt av att filma allt som är vackert. Hans syn på skönhet är inte konventionell, och pärlan i hans filmsamling är en plastpåse som dansar i vinden med en tegelvägg som fond. 

Det är Ricky Fitts som jag tänker på när jag tittar på Eva-Teréz Gölins senaste projekt vaccum, särskilt då den här bilden. Som barn hade jag nära till förmågan att transformera synintryck – snöboll blir komet, bokhylla blir skyskrapa och den spruckna asfalten på parkeringsplatsen blir ytan på mars. Som medelålders behöver jag en Eva-Teréz som påminner mig om att allt detta fortfarande är fullt möjligt. 

Alla i rummet ska vi dö

Det är en bokrelease av det ovanligare slaget. Förutom de vanliga gästerna – polarna, medarbetarna, förlagsmänniskorna och alla dom där – så är även döden inbjuden som gäst. I varje fall är det så jag uppfattar det. Jag tittar ut genom fönstret på grusgången som är upplyst av marschaller på rad och tänker på att där ska vi alla gå. Marsch all. Varenda en. Vi vet bara inte hur och när. 

Boken heter Livet kan inte vänta och handlar om tre kvinnor som är för unga för att dö men ska göra det ändå. Cancer. En av dem dog under arbetet med boken, hennes väninnor hänger fortfarande kvar. Kämpar för att kroppen inte ska ge upp riktigt än, för det kan fortfarande finnas hopp. 

Berättelsen består av lika mycket bilder som text. Fotograf är Urban Brådhe, och vem det nu var som frågade honom kunde knappast gjort ett bättre val. Urban tar oss läsare dit vi behöver komma – till sjukhuset, till familjen, till båtutflykten. till behandlingsrummen. Han gör det utan att ställa sig i vägen, utan att skymma sikten. Maximalt innehåll parat med en funktionell form. 

– Om dom (de tre kvinnorna som boken handlar om) inte hade gillat mig så hade jag dragit mig ur direkt, säger Urban i sitt tacktal. För vem vill ha en gammal gubbe som plåtar när det finns så många unga, pigga, hungriga fotografer. 

Men det är kanske just det. Urban har ingen akut bildhunger som skymmer sikten, han riktar in sig på det väsentliga. 

Köp boken, tänk på sjukdom och död. Träffa Hanna, Sabina och Ulrika och ta tillvara deras gåva till dig och mig och alla andra som tror att vi aldrig någonsin ska behöva vandra den där sista, marschallupplysta vägen. 

Fredag roundup

Bloggskuggan beror mest på att jag försöker skära ner på ställtiderna, alla dessa värdefulla minuter och timmar som går försvinner i intet varje gång man byter sysselsättning. Istället för att ta bloggavbrott försöker jag göra färdigt. Så jag koncentrerar mig på att föreläsa (nu senaste LM Ericssons fotoklubb och Västgöta Tidningar), hålla workshop (för de fantastiska – jag menar det – eleverna på tredje året medie- och kommunikationsvetenskap vid högskolan i Jönköping), planera lektioner och intervjuer till distansundervisningen i fotografi i höst, göra ett par korta webbteveinslag åt Fotoskolan STHLM, läsa in mig på mer video- och ljudteori, ordna ett välfungerande backupsystem för min dator och skriva krönikor till Kamera & Bild. 

Men jag har i alla fall hunnit ladda hem uppgraderingen till planetens bästa ordbehandlare för oss som gillar att skriva långt – Scrivener från den lilla utvecklaren literature & latte. Jag var så rädd att de slutat utveckla det här fantastiska lilla programmet som klarar att hålla samman en mängd ordbehandlingsfiler på ett begripligt sätt. 

På lördag i nästa vecka håller jag en entimmes föreläsning eller vad man nu vill kalla det på föreningen Grävande Journalisters årsmöte i Örebro. Med tanke på det sanslöst späckade programmet får jag vara glad om någon hittar till min lilla programpunkt. Jag är lite nervös. Journalister är en tuffa att föreläsa för. 

 

Mitt liv som kringresande

Ikväll: LM Ericssons Fotoklubb i Älvsjö. 

Nästa vecka: Lidingö Fotoklubb. 

Också nästa vecka: Föredrag på Grävseminariet i Örebro (Arrangerat av Grävande Journalister) 

I maj: Kalmar Fotoklubb. 

Också i maj: Fotoklubben Stockholm 

Från kylskåpet till köttkvarnen

Äntligen – en engagerad text om bildjournalistik och fototävlingar, och till min förtjusning är det Paul Frigyes på tidningen Journalisten som skrivit den. 

Paul har gått som en katt kring den heta bildjournalistik-gröten i flera år nu, men utan att riktigt våga köra ner tassarna. När han modererade en bilddebatt på Galleri Kontrast för ett år sedan tyckte jag han var alldeles för mild. 

Men nu har han gått loss både på Årets Bild och PGB Photo Award, och det är bra och välbehövlig läsning.