Jag gör mig mystisk

 

Snitsar till en vinjettbild för en kommande tidningskrönika. Nuförtiden gör man ju sånt själv. Ingen fotograf plingar på dörren och säger att du skriver ju en grej för tidningen så jag ska ta en riktigt bra bild av dig för det är viktigt med bra bilder och så vidare och så vidare. 

Man fixar själv. Fotografen skulle ändå förmodligen ta mer betalt för att fixa bilden än vad skribenten får i arvode. Jag vet ju hur det är. Jag har själv suttit där på redaktörsstolen och frågat "har du någon bild av dig själv" och hållit tummarna för att vi åtminstone inte ska få en från badstranden. Man hoppas att vederbörande har en schysst kompis som är beredd att släppa en porträttbild gratis. Tidningsekonomin är uppbyggd så. Att man gillar det eller ogillar det förändrar inte saken mycket. Man kan vara med eller dra sig ur, det är allt. 

Folk som jag, såna som driver blandbruk och skriver krönikor, föreläser, undervisar och gud vet allt ser det som en marknadsföringsutgift. Som frilans måste man i regel fixa sina egna bilder, förutom i Metro och några till. 

Så vad händer? Krönikören får extra jobb, men också en chans att göra sig extra spännande, lite mer dramatisk än normalt. 

Jag sätter min framtid i händerna på min mångbegåvade hustru som säger give it to the camera baby och tar sjuttio knäpp. Sedan gör jag resten i Photoshop, fast egentligen är det Aperture och Silver Efex Pro. 

När jag är klar tänker jag att det är väl själva fan att man ska sitta och stöna och stånka så fort det kommer en dressmanreklam på teve, men när man själv får välja hur man ska se ut så siktar man mot att bli kungen av alla dressmän. 

Inte mer än rätt att jag ser lite manisk ut. 

Comments

[Annelie]

Oj, vilka ögon. Hade man inte vetat vem du var hade det nästan varit lite otäckt att möta dig i en mörk gränd.

Skadad av "Konsten att..." måste jag ändå säga att det är märkligt hur öppen bilden är trots att man vet så mycket om personen på den.

[Anders Jensen]

Aha! Den där tröjan känner man igen! Det måste alltså vara ditt porträttplagg!

[Göran]

Ja, eller så är det den enda tröja jag äger. Det är inte lätt att vara frilans idag.

[Mattias Johansson]

Ja, något manisk...
Hoppas allt är bra med dig?

[Göran]

Ha ha.

Allt är finfint, men jag skulle må bra av en dos Kalmar.